MyPyMysan

Har legat i sängen sen 17 tiden.. läst och läst och läst.. så nu har jag läst ut den där boken å! Nu måste jag bara hitta en ny författare som skrvit måååånga böcker.. hur ska detta gå annars?

Jag är lite slö och lite depp idag. Vet egentligen inte varför. Känner mig ensam fast jag ändå förstått att jag valt denna ensamhet själv, om man bortser från att Jacke är borta förstås..
Nej det är inte bara han och hans närhet jag saknar.

Jag saknar stressen som jag hade inbyggd i kroppen i Finland. Visst kunde man ha dagar då man låg hela dagarna i sängen där också och mådde skit. Men under tiden pratade jag massvis med Sonja o Petra iställe. Och man hade alltid planer, för kommande dag, kommande helg, kommande månad.
Sen dessutom hade jag två jobb som jag sprang emellan. Och dom ringde ofta utöver schemalagda tider. Det fanns en känsla av stress där. Man kände sig på något vis viktig.
Och Sonja o jag.. vi pratade säkert 3-10 ggr om dagen. Vi ringde om de mest tråkiga sakerna "Hej! Ser du på House? - Jag också.. kolla vad som händer nu!!" Sen satt man i en timme o kollade på House tillsammans i varsin ände av luren.
Jag jobbade oftast nätter och skulle jag göra det idag så skulle jag vara totalt förstörd efter ett pass, bara vilja hem till sängen. Så var det inte där. Efter nattpasset när man slutade kunde jag o Sonja ta en långpromenad. Eller så gick man hem o städa o greja för att sen ta en sväng på stan. Gå o fika.
Ibland hade man knappt tid o träffa alla som man ville, kunde ha 2 fikan med olika personer på en kväll. Och jag älskade det! Jag älskade att skriva upp i min kalender:
Måndag: Jobb DGH 7-15. Sola. Träffa Bella kl 19. Tisdag: Jobb DGH natt. Promenad med Sonja. Städa. Jobb 14-21 HTC. Onsdag: Ledig. Tvättstugan. Träffa Ingela kl 18 på LBB. Fika med Anna kl 20, Trend....
Tror ni fattar. Och fredag - söndag bodde Petra hos mig. Och vi förfestade alltid hos mig. Sonja va oftast där och även Jessi o Madde. Det var fullt upp, fullt hus och massor av tid att prata, prata och prata tills man hade pratat om samma sak 20 ggr om.

Jag tror helt enkelt att jag kanske är lite uttråkad nu.
Jag har inte ens skola varje dag i veckan. Jag jobbar inte. På min fritid gör jag inte mer än att jag pluggar. Och det är ju inte jämt jag pluggar. I övrigt kollar jag på serier.. De personer jag umgås mest med är pappa och Britta och sen kommer Johanna. Iofs händer de ju att jag o Cizzi träffas utanför skolan och pluggar. Sen så pratar jag mycket med mamma också och det är viktigt.. jag har familjen nära!
De jag pratar mest med och faktiskt VERKLIGEN pratar med är Jacke som är i Afghanistan och Elina som är i Sthlm och både pluggar och jobbar.
- Jag vet att jag har ett rikt liv och det blir vad man gör det till så jag ska inte klaga..
Jag är bara inte motiverad till att lära känna nya människor just nu utöver dom jag lärt känna i skolan. Jag är inte motiverad till att skaffa mig en hobby helt ensam. Jag tycker det räcker med att jag går och fikar för mig själv ibland (den fikan brukar dock bestå av en take away latte på en bänk nånstans), jag orkar liksom inte springa runt ensam.

På sätt och vis nu när jag skriver och funderar.. så är jag nog ganska nöjd med situationen jag satt mig i ändå.. fast ändå inte.. det är lite för osocialt för min smak och lite för händelselöst. Men på sätt och vis är det en skön period i livet också.

Fattar inte varför jag skriver de här nu.. säkert bara för att jag vill ha ur mig det. har legat och försökt sova men inte lyckats, tankarna och frågeställningarna bara snurrar i huvet.

Nu måste jag sova! Väckning 05:30 imorgon..
Hoppas dock att Jacke ringer.. hoppas, hoppas, hoppas...