Drabbad

Än en gång är jag drabbad av paniken. Paniken över att bo här uppe.. så här långt upp.. i landet.. i världen.. whatever. Jag vill inte bo här! Det är kallt o jävligt. Det är inte fint, inte facinerande och samma folk man ser hela tiden.
Elina gick runt i butiker i Sthlm häromdagen, då träffade hon på nån bekant.. Och hon blev förvånad! Hon sa: "Hur stor är chansen att man träffar på nån man känner här då?"
Jag vill också ha det så! Gå på stan, strosa alldeles själv.. här i sundsvall träffar man nån ungefär varannan meter. Man blir ju för sjutton aldrig färdig med de man ska eftersom man måste stanna o prata HELA TIDEN!
Eller tänk att gå på krogen, nya människor hela tiden. Visst, det kanske är nån enstaka man ser flera gånger om man går på samma krog hela tiden.. men det är inte EXAKT samma nunor.
Åååh, gud, denna stad är för liten för mig just nu. Panik!
Eller tänk att kunna köpa översnygga kläder, galna kläder, som sticker ut.. och ändå vara en människa i mängden, en som ingen ser.. Det är inte värt det i Sundsvall, vill inte slösa den energin på denna stad.

Lämna gärna ett ord eller två..

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0