tårar.
NU är det dags igen, är det inte helt otroligt... dessa tårar som alltid ska komma på kvällen då det verkligen är dags att sova. Saknadskänslan..tomheten.. tårarna.
Jag har lovat Jacke att försöka låta bli att gråta ikväll, jag har lovat att försöka vara tapper ikväll då han ringer. Men nu sitter jag än en gång här i sängen med tårar i ögonen..och han ringer när som helst.
Det är precis så som vi sa förut idag.
Vi har vetat om det här hela tiden, vi har vetat om det här, hur det kommer att bli..men ändå har ingen av oss förstått allvaret - att det VERKLIGEN ska hända.
Nu är det så nära så nu går det inte att blunda för längre, nu har det blivit verklighet och vi tycker båda att det är hemskt jobbigt. Jag vet att han känner precis likadant som mig just nu, att han tycker det är minst lika jobbigt.
Men Vi måste vara tappra och starka.
Jag har fått tillsägelser nu, av min lärare.. och av Jacke.. och många andra har sagt liknande saker.
Det är dags att sluta blunda för verkligheten, det är dags att fördjupa sig i läget och ta emot information. Det är dags att få veta så mycket som möjligt om allt som kommer hända och hur allt funkar. Det är dags att öppna öronen och sinnet och lyssna. Det funkar inte annars.
Men jag vill inte! Jag vill ingenting veta om nånting, jag är inte intresserad, jag är bara rädd för vad jag ska få höra eller veta. Jag vill inte veta hur det är där nere..vill inte kunna fantisera ihop nå konstiga saker sen om den fakta jag kan tänkas få nu om jag lyssnar och tar reda på.
Jag vill inte vara delaktig genom att vet amassa saker.
Jag är bara rädd.
Jag har lovat Jacke att försöka låta bli att gråta ikväll, jag har lovat att försöka vara tapper ikväll då han ringer. Men nu sitter jag än en gång här i sängen med tårar i ögonen..och han ringer när som helst.
Det är precis så som vi sa förut idag.
Vi har vetat om det här hela tiden, vi har vetat om det här, hur det kommer att bli..men ändå har ingen av oss förstått allvaret - att det VERKLIGEN ska hända.
Nu är det så nära så nu går det inte att blunda för längre, nu har det blivit verklighet och vi tycker båda att det är hemskt jobbigt. Jag vet att han känner precis likadant som mig just nu, att han tycker det är minst lika jobbigt.
Men Vi måste vara tappra och starka.
Jag har fått tillsägelser nu, av min lärare.. och av Jacke.. och många andra har sagt liknande saker.
Det är dags att sluta blunda för verkligheten, det är dags att fördjupa sig i läget och ta emot information. Det är dags att få veta så mycket som möjligt om allt som kommer hända och hur allt funkar. Det är dags att öppna öronen och sinnet och lyssna. Det funkar inte annars.
Men jag vill inte! Jag vill ingenting veta om nånting, jag är inte intresserad, jag är bara rädd för vad jag ska få höra eller veta. Jag vill inte veta hur det är där nere..vill inte kunna fantisera ihop nå konstiga saker sen om den fakta jag kan tänkas få nu om jag lyssnar och tar reda på.
Jag vill inte vara delaktig genom att vet amassa saker.
Jag är bara rädd.
Visst kommer vi klara det här, det vet jag. Det är inte det jag bekymrar mig för.. det är tomheten, ensamheten..jag är inte så god vän med dessa två. jag är inte så bra på att handskas med dem.
Den starka känslan av kärlek gör att man blir alldeles svettig av tanken att vara ifrån varandra på det här sättet.
Samtidigt kan man vända på det hela och tänka hur fantastiskt det är att man hittat en människa som man älskar så mycket så att man är redo att försöka fixa det här halvåret..man är redo att satsa 100%.
Ganska fantastiskt ändå.
Den starka känslan av kärlek gör att man blir alldeles svettig av tanken att vara ifrån varandra på det här sättet.
Samtidigt kan man vända på det hela och tänka hur fantastiskt det är att man hittat en människa som man älskar så mycket så att man är redo att försöka fixa det här halvåret..man är redo att satsa 100%.
Ganska fantastiskt ändå.
Lämna gärna ett ord eller två..
Postat av: KajsaMaja - Catharina
vad fint du skriver My... Djupt men ändå inte jobbigt att läsa! Vart är jacke någionstands? borta och jobbar? Kramar om.. Var stark tjejen!
Postat av: mli
Det är klart ni kommer klara det. Och det är självklart att det kommer bli grymt jobbigt. Men, som tur är så är det inte för alltid. Det är bara en tid, inte en evighet. Om du vill ha något att pussa på så kan du få pussa på mig ;) Hehe.
Hör av dig om du behöver prata hjärtat!
Trackback
