kärlek på avstånd
Ska först o främst ta o berätta om gårdagen som var egentligen ganska innehållsfattig.
Var en flitig liten skolflicka, hängde på skolan, vi hade en föreläsning om psykiska störningar vilken var riktigt intressant och jag längtar otroligt mycket till psykiatri kursen!
Sen blev de stan, träffa Nina, tog en ficka, surra o gick runt o flamsa på stan en stund innna hon skulle träffa mamsen o jag skulle hem.
Idag ska jag o Nina ta o göra i ordning nå kaffe o fika o gå upp på södra berget! Ska bli hur nice som helst kan jag lova! Sen måste jag sätta igång med nå plugg..
Iaf så kom jag på igår att jag saknar Nina o Elina väldigt mycket här uppe i Norrland. Saknar hur vi kunde träffas vi 3 o bara sitta o dricka ett glas vin o surra...spela kort hela dagarna o kvällarna. Och bara surra, surra, surra..dygnet runt..
Ska bli skönt att va med Nina idag.
Kan också berätta vilken otroligt ledsen människa jag känner mig som på kvällarna. Varenda kväll börjar jag grina när jag pratar med Jacke. Jag vet inte varför, det är nog inte bara det faktum att han är borta för det är jag van vid.
Det är nog mer den där tomheten som har infunnit sig, känner mig så otroligt ensam! Och igår låg jag o fundera på om jag skulle ringa Nina o be henne komma o sova hos mig.
Sover dåligt gör man också.. vaknar flera gånger, sover oroligt.. man vet att man är ensam..och att nu är det tid att vänja sig för såhär kommer det vara sen hela vintern.
Kärlek på avstånd är inte lätt, och trots att jag vet att han finns där ute fast bara på en annan plats än mig..att han älskar mig minst lika mycket som jag älskar honom och att det kommer en tid då VI får vara tillsammans på heltid..ja..trots detta känns det tomt, ensamt..och bara jätte jobbigt.
Allt är stjärnklart, Jag älskar dig Jacob Wallin.
