Hur blev det såhär?

Helt plötsligt slog allt mig i huvet igen.. Jag såg en bild på dig, och smärtan slog mig hårdare än på länge.. Vad hände??

Niklas, älskade kära vän, är det sant? Är du verkligen helt enkelt bara borta???
Jag vill bara inte tro det, har känts så många ggr som att jag sett dig...som att du ska komma gående på stan vilken sekund som helst. Eller att du kommer körandes i din fina bil, stannar, pratar med mig genom rutan.. sådär som det va förut. Då vi pratade om att vi bara måste ta o hitta på nå skoj nu snart...bara umgås...
Hur är det möjligt att det aldrig blir så igen?

Du har varit borta länge nu.. därför blir jag nästan lite förvånad nu när det helt plötsligt slår mig igen...du är faktiskt borta och har varit en längre tid.

Jorden fortsätter att snurra runt sin axel och vi lever vidare med våra liv..
Vill säga dig Niklas att även fast det är så..att allt går vidare.. så går du med mig och många andra i varje steg vi tar här på jorden.

Lämna gärna ett ord eller två..

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0