sorg

denna dag har varit fruktansvärt tung och svår. Man frågar bara hela tiden: Varför? vad fick dig att gå så långt Niklas? Och varför har ingen sett något? vetat något? gjort något? det vimlar av frågor i huvudet som man vet kommer förmodligen lämnas obesvarade.

idag har jag varit glad som haft Jacke och Emilie att prata med, annars hade det varit ännu jobbigare.

nu borde jag verkligen försöka sova så man orkar upp imorgon.

Lämna gärna ett ord eller två..

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0