att du är så långt borta
Jag skriver mycket om det här nu, det är mitt sätt att bearbeta det hela.
Det är så tomt på kvällarna när jag ska sova och inte fått säga godnatt till dig, inte berätta för dig att jag älskar dig..idag också..och att jag har planer om att drömma om dig inatt, precis som jag har varje kväll..planer, drömmar om dig. Det lämnar en tom ruta..när jag inte ens får chansen att berätta för dig att det är såhär.
Fast det vet du redan och det är så jag måste tänka.
Underligt att du varit borta i snart 3 veckor..jätte konstigt, för jag har fortfarande inte fattat att du är långt borta från mig, i Afghanistan.Det är så jäkla långt borta så jag blir frustrerad, Det är helt omöjligt att ens förstå vart landet ligger och hur det är där.
När du kommer hem så ska du minsann få förklara in i minsta detalj precis hur det är, hur du har det, om det är något som är tungt, mindre tungt eller rentav bara roligt. Jag måste få en uppritad bild av hur din vardag är där nere. Annars går det inte. Denna förbannade ovisshet gör mig bara irriterad. Att inte ha nån kontroll, inget humm om hur allt är.
Jag kan inte sitta här, inte skriva mer. Men eftersom jag har så svårt att prata om det här och verkligen berätta hur det är så måste jag försöka skriva då det känns tungt. Försöka förklara för er hur det är.. försöka förstå själv hur det är, för jag tror inte jag förstår.
För det mesta stänger jag bara av. Trycker på Off-knappen och låtsas att allt är som vanligt.
Tyvärr funkar det inte för jämnan.
Ny dag imorgon, nya krafter...
Godnatt.
Det är så tomt på kvällarna när jag ska sova och inte fått säga godnatt till dig, inte berätta för dig att jag älskar dig..idag också..och att jag har planer om att drömma om dig inatt, precis som jag har varje kväll..planer, drömmar om dig. Det lämnar en tom ruta..när jag inte ens får chansen att berätta för dig att det är såhär.
Fast det vet du redan och det är så jag måste tänka.
Underligt att du varit borta i snart 3 veckor..jätte konstigt, för jag har fortfarande inte fattat att du är långt borta från mig, i Afghanistan.Det är så jäkla långt borta så jag blir frustrerad, Det är helt omöjligt att ens förstå vart landet ligger och hur det är där.
När du kommer hem så ska du minsann få förklara in i minsta detalj precis hur det är, hur du har det, om det är något som är tungt, mindre tungt eller rentav bara roligt. Jag måste få en uppritad bild av hur din vardag är där nere. Annars går det inte. Denna förbannade ovisshet gör mig bara irriterad. Att inte ha nån kontroll, inget humm om hur allt är.
Jag kan inte sitta här, inte skriva mer. Men eftersom jag har så svårt att prata om det här och verkligen berätta hur det är så måste jag försöka skriva då det känns tungt. Försöka förklara för er hur det är.. försöka förstå själv hur det är, för jag tror inte jag förstår.
För det mesta stänger jag bara av. Trycker på Off-knappen och låtsas att allt är som vanligt.
Tyvärr funkar det inte för jämnan.
Ny dag imorgon, nya krafter...
Godnatt.
Lämna gärna ett ord eller två..
Postat av: Catharina
Tjena tjejen! Det är skönt att läsa bloggen din eftersom att du skriver innifrån.. Skönt oxå att höra att du hittat ett sätt att bearbeta saknaden osv... Hoppas allt är bra annars? Håll ut, han kommer väl hem snart?
Kramar
Trackback
