varför?

varför reagerar man som man gör? varför rinner tårarna hela tiden? varför känns allt i ena sekunden så overkligt för att i nästa stund slå en med verkligheten hårt i huvet?
varför gjorde du som du gjorde? och vad drev dig så långt? fortfarande är det frågor som man kanske aldrig får svar på..det känns så hemskt att du är borta, bara borta - som uppslukad.. och det känns så hemskt att förstå nu i efterhand att du mådde så dåligt att du gick såhär långt.. jag tror inte att du gjorde rätt val niklas, men jag vet inte heller hur dåligt du mådde innan och vad som var orsaken/orsakerna till detta.


man tar så lätt saker för givet, kompisar för givet, människor för givet.. är det verkligen rätta sättet att ta vara på de personer man har runtom sig? en dag kan det ta slut, kan nån nära försvinna - då är det för sent.

Lämna gärna ett ord eller två..

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0