MyPyMysan

Idag ska jag jobba, min första självständiga dag på jobbet. Jag orkar inte ens va nervös för jag är så trött.

Jacke kom hit igår, han är otroligt snäll me mig, igår va han ofattbart omtänksam..

Inatt har jag inte sovit mycket, hade väldigt svårt att somna. Trots att jag var hemskt trött så ville man inte blunda.. det var då alla bilder dök upp. Man kunde till och med höra Niklas röst prata i huvudet. Denna glada människa som kanske inte va så glad innerst inne.. allting känns helt plötsligt så mörkt och det gör så ont i kroppen, i hjärtat.. Ändå så vet man att man går vidare i sin vardag och man hoppas att han har det bra på andra sidan..
Tänk så mycket minnen som dykt upp nu.. Hela livet har man känt en person även om man inte pratat och träffats så ofta den sista tiden så har man liksom ändå vetat att man alltid kommer vara kompisar eftersom man alltid har varit det så länge man minns.

Nu måste jag gå på jobbet. Det känns inget vidare idag.