MyPyMysan

Det var en kille som sa till mig för 2 veckor sen att: "My, be inte om förlåtelse, inte förrän du förlåtit dig själv."
Han påstod att man måste kunna förlåta sig själv innan man ber m ursäkt till någon annan för det man förorsakat om man förorsakat nåt. Jag tänkte vid det tillfället att han hade helt rätt, men då hade vi båda också druckit en stor mängd alkohol.
Idag läste jag i en väns blogg att vi måste förlåta oss själva..
Är det faktiskt så det funkar? Måste vi förlåta oss själva för att kunna gå vidare och göra det bästa av situationen och livet? Jag tror faktiskt att det är så..
För vem vill gå genom livet i grubblerier och ångest.. Vem vill gå omkring utan att ha förlåtit sig själv för det man gjort eller inte gjort?

Men den stora frågan är sen: Hur förlåter man sig själv? Det är ju inte bara att säga till sig själv: "Jag förlåter dig". Man måste väl tänka igenom saken grundligt, förstå vad det är man ska förlåta och sedan kanske lära sig nåt av det?

Jag skulle behöva förlåta mig själv för det jag förorsakat Markus. Spelar ingen roll om han nån gång inte varit snäll mot mig så ger inte det mig någon som helst rätt att göra nåt dumt mot honom. Och jag tror jag svikit hans förtroende.. Ja ni Ser! Jag vet ju knappt vad jag gjort fel... ojoj..
Tur att jag tänker på detta ofta, för jag vill verkligen kunna förstå exakt vad det handlar om, leva mig in i vad jag gjort så att jag faktiskt sen aldrig gör om det.. Och.. så att jag kan Förlåta mig själv.