yeees.

Kvällen har förflutit och dessutom varit bra. Jag o Johanna har sett hela 4 avsnitt av Californication och som vanligt var det mycket mycket bra! Vet faktiskt inte hur många ggr jag skulle kunna varva den där serien! Den är så klockren! :)

Som vanligt såhär innan man ska sova så kommer den där känslan som är bitter o mörk. Den där grymma saknaden... Saknaden av närhet, skratt, välmående men framför allt kärlek.
Jag har varit en rätt bitter o trist, framför allt trött och sömnig person den senaste tiden tror jag, även om jag själv kanske inte känt mig så..men folk kan med stor risk ha uppfattat mig på det viset.. Men egentligen så är ju jag en rätt glad person så vad som ligger bakom kan jag inte svara på för det har jag inte gett några djupare funderingar till! :)
Men det som har fått mig att komma på detta faktum att jag kan ha uppfattats som en mindre glad person är delvis jag själv och mitt beteende men kanske mest av allt så är det Jacke som har ifrågasatt hur det egentligen är. Han ifrågasätter allt möjligt.. som för att ta reda på om något är fel.. eftersom han faktiskt bryr sig om mig väldigt väldigt mycket. Och den insikten gör nästan att jag känner mig lite vimmelkantig.
Det är inte ofta du har någon som bryr sig om dig på ett väldigt uppmärksammat vis. Det är inte ofta du kan få kärlek, omtanke och vänskap i ett och samma paket. Och det är inte heller ofta som det här paketet håller i sig en längre stund. Tacksamhet är ett alldeles för svagt ord för hur jag känner mig när jag skriver om detta, ger detta några välgenomtänkta funderingar.
Hur kan man vara trött, bitter och trist när det skiner så starkt runtom en?

Jag har världens bästa människor runtom mig nu, dom är bäst för mig, det är bara att tacka o bocka för de.

Gonatt.

Lämna gärna ett ord eller två..

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0